Kvinnlig lust och fägring är mannens kust och belägring?

Kvinnlig framställning
Hur framställs kvinnor under olika sekler?

Är den kvinnliga lusten och fägringen mannens kust och belägring? I en kortare undersökning som jag gjorde i maj månad gjorde jag en analys om kvinnors framställning genom olika sekler. Jag analyserade tre olika texter för att se om och hur det kvinnliga könet skrivs ut i relation till det manliga könet. Detta för att se om och hur det beskrivs som en aktiv aktör och subjekt eller som en passiv aktiv och objekt. Tre olika texter från två sekler med det gemensamma där kvinnan på många sätt varit underställt mannen utifrån ett historiskt, kulturellt och socialt perspektiv.

”Beskrivning över min levnadstid”

I Agneta Horns beskrivning i Beskrivning över min levnadstid över hennes levnadstid skrivs det kvinnliga könet ut i en högre grad än det manliga könet (tio gånger fler), vilket kan vara förståeligt då det är en kvinnlig författare som använder sig av jag i sitt berättarjag. Frågan som ställs i analysavsnittet om hon kan ses som subjekt eller objekt när hon handlar på uppdrag av någon (allsmäktig, högre instans) som kan tolkas som maskulint (Gud) kan medföra om hur självständig hon som kvinna är.

”Fredmans Epistel N:o 36”

I relation till Fredmans epistel om Ulla (Fredmans Epistel N:o 36 Vår Ulla låg i sängen och sof) så är andelen framskrivning av kön större i Horns text än i Carl Michael Bellmans som skriver fram kön (explicit eller implicit) dubbelt så många gånger, men i Bellmans text skrivs det kvinnliga pronomenet fram vid samtliga fall och där skrivs det kvinnliga könet ut som en aktiv aktör i samband med oskuldsfullhet och fager skönhet. Kan det vara en skillnad om textförfattaren är av kvinnligt eller manligt kön?

”Den svenska Argus”

Olof von Dalin, mannen bakom Den svenska Argus, skriver i sin text ut det manliga könet i ungefär lika stor andel som Horn skriver ut det kvinnliga könet. Det gemensamma är att de använder sig av ”jag” och då berättarrösten baserar sig på artikelförfattarens kön, bidrar det till att det egna könet explicitgörs i en högre andel.

Hur det kvinnliga könet skrivs fram

Det gemensamma för samtliga texter är att det kvinnliga könet skrivs fram i samband med att det kvinnliga könet på något sätt ska vara till lags och tillfredsställa det manliga könet. Till lags och tillfredsställelse antingen i form av tukt eller för att uppvisa skönhet i olika sammanhang för kvinnan själv eller för mannen. Det kvinnliga könet kan ses som en aktiv aktör, men då indirekt som ett godkännande av det manliga könet. Frågan är då hur självständig kvinnan är om kvinnan enkom får vara en aktiv aktör i samband med att det tilldelas ett agentskap av mannen. Jag skulle vilja säga att av analyserade texter så tillåter och möjliggör den kvinnliga lusten och fägringen mannens kust och belägring, så länge mannen som subjekt godkänner kvinnan att gå från objekt till subjekt. En maktförskjutning görs samtidigt som det inte görs, för på vems villkor tillåts kvinnan agera? På vems villkor kan en drömma om kärlek, längtan och åtrå i olika inslag för uttryck inom kultur och underhållning? Om tid hade funnits för en djupare undersökning med både kvalitativa och kvantitativa inslag och med fler sekler, hade en kunnat se hur förändring och maktförskjutning hade gjorts. Inte minst med hänsyn med de olika feministiska vågorna som skett och som i dag på 2000-talet handlar om intersektionalitet och utifrån fler aspekter än enkom biologiskt kön.

Hela analysen

Om du är intresserad av att läsa hela analysen och undersökningen i sig, är du välkommen att höra av dig till mig. Läs mer om olika kontaktvägar.