Vad påverkar hur en offentlig person kan påverka sina följare?

(Nedanstående inlägg är en reviderad och sammanfattad version av två essäer som skrivits av mig under hösten 2015)

Fansen jublar och suktar efter att få röra vid sin idol, om än för ett kort ögonblick. En slängkyss kan uppfattas som att den enkom är till mig, fast den är skickad till tusentals. Sången ”I love you!” kan ses som en klyscha, men en vill tro att det är ett tecken på äkta kärlek. Eric Saade, Anton Ewald och Måns Zelmerlöw kan ses som tre offentliga personer som alla är av ”svärmorsdrömmen”. Tre offentliga personer som, i egenskap av underhållare, kan påverka sina fans. Men går det att påverka fans överhuvudtaget? Jag vill påstå att en offentlig person kan påverka sina följare, genom dennes kändisskap och/eller den ställningsfullmakt som den offentlige personen har. Det handlar mer om i vilken grad som en offentlig person kan påverka och graden av påverkan hänger samman med vilket förtroendekapital som den offentlige personen har.

Vem är en offentlig person?

Historikern Daniel Boorstin definierar i sin bok ”The image: a guide to pseudo-events in America” en celebritet som ”a person who is well-known for their well-knowness”. Även om jag kan ställa mig bakom denna definition av celebritet på så sätt att en kan vara välkänd i egenskap av just dess namn, så väljer jag att hellre använda mig av begreppet offentlig person. Begreppet offentlig person inkluderar, enligt mig, gemene person som, genom sitt yrke och primära ethos, kommunicerar och underhåller inför öppen publik. Det bredare begreppet som jag väljer att använda mig av gör att gemene person som väljer, av egen fri vilja eller genom det primära ethos som en tilldelats i form av exempelvis ställningsfullmakt, att stå inför en öppen publik (tillgänglig för allmänheten) är en offentlig person. Jag ser det också att då spelar det mindre roll om det förekommer konversationer (skvaller) om den offentliga personen.

Individers förtroendekapital

Vilken grad som en offentlig person kan påverka och graden av påverkan hänger samman med vilket förtroendekapital som den offentlige personen har, har jag sagt ovan. Ju högre förtroendekapital som en offentlig person har, desto högre grad av möjlighet att påverka har den offentlige personen. Men vad är förtroendekapital och hur kan en bygga på detta förtroendekapital?

Aristoteles By Daphni (Own work) [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html), CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/) or CC BY-SA 2.5-2.0-1.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.5-2.0-1.0)], via Wikimedia Commons
Aristoteles,
bild: Daphni via Wikimedia Commons
Aristoteles, en filosof från det antika Grekland, har en teori om att ett ethos (som kan ses som förtroendekapital) har tre delar, vilket han beskriver närmare i boken ”Retoriken”. De tre delarna benämns fronesis (förståndighet), arete (dygd) och eunoia (intention) och att ett samlat högt ethos är en fördel för att kunna få en auktoritet när det gäller att komma till tals, även om det kan finnas vissa undantag. Förståndighet kan ses som en slags ”yrkeskunskap” och spetskompetens för arbetet, dygd kan ses som hur duglig en är som individ och för att kunna skapa förtroende oavsett ens spetskompetens och intention kan ses som ens avsikt när det gäller att nå en effekt för sina handlingar. Ju högre fronesis, arete och eunoia som en har, desto högre samlat ethos har en och detta kan vara fördelaktigt för att skapa sig ett förtroende hos andra och därmed bli inkluderad i den offentliga debatten. Ju lägre samlat ethos en har, desto större risk kan det finnas att den inte tilldelas ett förtroende hos medier som en viktig agent i den offentliga debatten och det kan vara så att en blir exkluderad från att en gång ha varit inkluderad i den offentliga debatten (om den befunnit sig i den offentliga sfären). En kan ha högt förtroende inom två av tre delar inom det samlade ethoset och ändå vara exkluderad, om den svaga delen är viktig hos agenten som gör bedömningen av en som önskar vara inom den offentliga sfären och den offentliga debatten.

Filosofen Pierre Bourdieu har, likt Aristoteles, en teori om ethos men beskriver det som symboliskt kapital. Det symboliska kapitalet, som Bourdieu skriver om i ”Praktiskt förnuft: bidrag till en handlingsteori” består av ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital kan ses som summan av ens styrka när det gäller att kunna bidra med ekonomisk likvid till medierna som agent, om en har ett starkt ”varumärke” inom en sfär och en kulturell sammanslutning och en acceptans och tilldelat förtroende av allmänheten och i olika diskurser (som jag beskrivit i tidigare stycke). Ett samlat högt symboliskt kapital kan bidra till att få en auktoritet när det gäller att komma till tals, även om det kan finnas vissa undantag.
Bourdieu diskuterar även i sin artikel ”Vad det vill säga att tala. Det språkliga utbytets ekonomi” från 1982 om språket och betydelsen av språket i olika sociala sammanhang och grupper. Boudieu menar på att det finns dels språkliga habitus, dels språkliga maktstrukturer när det gäller att förstå kommunikativa relationer och styrkeförhållande mellan olika. Det symboliska kapitalet som tilldelas en kan bara fungera och förbli högt om språkbruket i sig och den sociala ritualen sammanstrålas i en ritual. För att förstå de olika språkliga maktstrukturerna gäller det att ha förståelse för de olika sammanhangen och grupperna som finns och som rått. Det finns normer och habitus att beakta och det gäller att kunna förstå ritualen och språkbruket och den underliggande makten för att kunna bli inkluderad i en rådande grupp och i ett socialt sammanhang. För att bli inkluderad, krävs det att en skapar sig ett samlat ethos, eller de delar som är viktiga för sammanhanget och diskursen som rådet i gruppen, och att gruppens både formella och informella ledare och maktstrukturer tilldelar en ett förtroende och kapital som både gruppen och en själv önskar.

Både Aristoteles och Bourdieu beskriver förtroendekapital utifrån ett teoretiskt perspektiv och tillsammans kan det tillämpas på olika sätt i praktiken. Ibland krävs ett samlat förtroendekapital där alla delar är viktiga, ibland är det viktigare att vissa delar är högre än andra oavsett hur det samlade kapitalet kan se ut.

Om att få komma till tals

I dagens samhälle hör en ibland att vissa inte kommer till tals för att de inte har en ”politisk korrekthet” eller att det ibland ges mindre talartid till kvinnor än män i offentliga debatter och tillställningar. Vissa hörs och syns oftare än andra och vissa hörs eller syns inte överhuvudtaget. En kan tycka att i den bästa av världar ska det råda en status quo när det gäller att få säga sitt i offentliga sammanhang, samtidigt som det kan finnas möjligheter att bygga upp en egen fora för att få sin röst hörd.
En person som, genom sitt kändisskap och som offentlig person, befinner sig i det offentliga rummet och har bra möjligheter att komma till tals, även om det kan finnas olika faktorer som påverkar och samverkar om vem som kommer till tals.

Konkreta funderingar

En offentlig person kan påverka sina följare utifrån dess roll som offentlig person och att det bygger på vilken grad av förtroende som denne har. Jag vill ta upp konkreta exempel genom att kort ta upp fotbollsspelarna Alexander Gerndt och Miiko Albornoz som exempel som konkreta funderingar:

Miiko Albornoz, bra fotbollsspelare
Miiko Albornoz, bra fotbollsspelare

Gerndt och Albornoz är två fotbollsspelare som under flera år spelat fotboll och varit aktuella för spel för det svenska fotbollslandslaget. Både Gerndt och Albornoz har dömts av svensk domstol, Gerndt för misshandel och Albornoz för sexuellt umgänge med minderårig. Utifrån en rådande diskurs har Gerndt och Albornoz minskat sina samlade ethos (primärt när det gäller arete, även om de fortfarande har ett högt fronesis). De har varit offentliga personer som varit inkluderade i den offentliga sfären, och därmed kunnat delta i en offentlig debatt, och blivit exkluderade utifrån ett logosperspektiv. När de sedan har velat komma tillbaks från exkludering till inkludering, genom att blivit aktuella att åter representera Sverige i fotboll, har de inte lyckats med detta. Frågan som kan ställas är om det är mot dem som kritik som ska riktas, då de fortfarande har ett högt fronesis, men inte högt samlat ethos. Kanske har deras sociala kapital sjunkit i hög grad och därmed mist ett symboliskt kapital, även om de har ett högt kulturellt kapital?

Förtroendekapital och personligt varumärke är grunden

Jag vill hävda att det både råder status quo i det offentliga rummet, samtidigt som det inte råder status quo. För det råder en diskurs i Sverige där medier, statsfinansierade eller inte, har en stor maktfaktor och där en kan säga att medier är det offentliga rummet. Det finns även möjligheter att bygga upp egen fora för att få sin röst hörd, även om det skulle att bli inkluderad i den offentliga sfären redan från början. En offentlig person kan påverka i både existerande medier och offentliga rum och ha möjlighet att bygga upp en egen fora för att få komma till tals. Oavsett vilken väg som en offentlig person väljer att gå, så handlar allt, enligt min mening om att ha ett bra förtroendekapital, så att graden av påverkan kan öka. Allt handlar i grunden om ens personliga varumärke. Som Judith Butler säger och som symboliserar ens förtroendekapital i ”Excitable speech: a politics of the performative”: ”One ´exists´ not only by virtue of being recognized, but, in a pior sens, by being recognizable”.